Cancelled trip
Ciarisen är sjuk, även om hon känns lite piggare idag så har det vart en otroligt jobbig natt för oss alla fyra. Hon vakna skrikandes mest hela tiden och klockan ett fick hon alvedon, då kunde hon sova fyra timmar i sträck. Men hon får inte riktigt någon ro till att sova utan det blir små korta stunder under dagen. Vi skulle egentligen åkt till Skåne idag och hälsat på mina kusiner, en resa jag sett fram emot länge men den fick bli inställd. Mamma fick åka dit själv istället och jag saknar henne redan, jag kan inte förstå hur jag får dagarna att gå runt utan min mamma boendes hos mig. Jag behöver mina föräldrar och mina svärföräldrar här hos oss, ofta! Inte bara för att jag inte vill att de ska missa en dag i Ciaras liv men också för att man kommer till en punkt i livet då föräldrar är väldigt viktiga igen, känner ni igen er?
Gu ja, känner igen mig helt och hållet! Sen vi fick barn känns mina föräldrar och min svärmor som viktiga delar i vårt liv. Jag vill att de ska vara en del av vår familj och jag behöver de. Som tur är har jag de i närheten.
Det är lyx och jag hoppas alla bestämmer sig för att flytta till samma stad en dag =)
Känner igen det där allt för väl. familjen betyder allt 🙂
ja verkligen =)
Stackars er lilla sessa:( det gör så ont i mamma hjärtat när de små liven mår dåligt. Hoppas hon kryar på sug snarast.
Jag har alltid haft ett starkt band till min familj och den blev ännu starkare när jag fick Dylan. Med mina svärföräldrar har relation blivit från jätte bra till fantastiskt bra:)
Vi är tacksamma att vi har dem nära oss:)
Hoppas att en dag inom snar framtid ni bor nära er familj!!!
Kramar och ha en fin helg
Va härligt att det blivit så bra =) Tack detsamma fina du!
Jag känner verkligen igen mig! Jag bor tillsammans med min pojkvän och varken mina eller hans föräldrar bor i Borås där vi bor just nu och pluggar. Jag saknar dom jättemycket och jag kan tänka mig att när man får barn så blir det ännu jobbigare!
Kramis
Ja det blir det nog man vill ju inte att de ska missa dagar i sitt barnbarnslliv. Kram!
För mig blev det tvärtom. När jag fick barn gled jag längre och längre ifrån mina egna föräldrar. Tror jag började se dem ur ett nytt perspektiv och de var egentligen inte redo att bli morföräldrar. Jag är glad att jag har min makes föräldrar nära i alla fall 🙂
Va synd. Jag tror inte våra föräldrar var riktigt redo för de heller, de var för unga och har så mycket roligt i sitt eget liv så därför är det inte så barnpassningsvänliga.