Lite statistik på hur den här veckan sett ut. Min man gör cirkus 60 timmar, av dom 60 timmarna så går C på dagis 18 timmar, vilket innebär att jag är själv med båda barnen i 42 timmar och med det ena barnet har jag jour 168 timmar. Men vem räknar? När J kommer hem från exempelvis en bortamatch, en hotellövernattning som förmodligen inkluderade en mysig hotellfrukost, massa häng med grabbarna och en hel del fotboll, vilket är hans stora kärlek (ja förutom oss hoppas jag). Så har ju faktiskt jag (enligt mig) dragit det tunga lasset… Men dilemmat är att när han sen väl är hemma så vill inte jag ta den där välbehövda egentiden, genom att åka hemifrån eller lägga mig och sova. För då slutar det oftast med att jag hör dom skratta och mysa ute i vardagsrummet och då dröjer det inte många sekunder förrän jag är där. Jag har ju liksom också saknat honom och familjetid är dyrbar tid! Men visst, egentid är också viktigt.
Idag kände jag att tålamodet var helt slut när han kom hem, jag BEHÖVDE en paus! Så jag smet iväg till Chic clinic OCH bara den ynka lilla timmen utan ansvar gör så mycket och jag kunde sen komma hem som en piggare, gladare och något mindre nerkräkt småbarnsmamma. Så nu är jag laddad inför helg, helg tillsammans med dom där jobbiga men ack så underbara barnen! Vill också passa på att önska er en trevlig helg!
