Vaknade av ett skrik imorse klockan fyra, vi försökte i en timme att få honom att somna om med näsdroppar, välling, vaggande ja allt. Han somnade om mellan skriken men vaknade lika fort igen.
Sen gav jag upp så nu sitter vi här i soffan och alla problem är som bortblåsta. Jag tänkte jag skulle ge han alvedon men precis då vände det, han blev glad, drack upp vällingen som han nyss ratade och inge mer tårar eller skrik. Så vad betydde allt gråt egentligen? Det tog säkert en kvart på nedervåningen att få honom att sluta skrika så det kan inte ha betytt att han ville upp. Slutet gott allting gott och jag får hänga hårt i kaffebryggaren idag.
Hänt min son också. Och läste lite om de. Att dom drömmer ganska mycket i den åldern. Så även om han hade öppna ögon så sov han fortfarande. Och man ska inte ta upp dom för då blir dom ännu mer rädda och förvirrade när dom verkligen vaknar o inte ligger i sängen. Så om de händer igen så försök bara lägga en hand på honom och säga att han drömmer och vänta tills hans verkligen vaknar p bara ta upp honom och hålla om honom. O inte bära hit dit,ge flaskan o bara stressa upp honom mer.
Så gjorde Emil en gång när han var i samma ålder. Han skrek en hel natt och vi fattade ingenting. Hade aldrig hänt innan. Sedan somnade han frampå småtimmarna och det hände aldrig igen. Kram!