Jag har ett eget rum det är visserligen litet, men så är det när man bor i stan. Det här med boende förresten, jag skulle vilja höra era åsikter. Hur vill man egentligen bo? Vad är viktigt för er? I stan eller utanför stan är alternativen?
Alterntiv ett: Antingen har man en lägenhet centralt, nära till jobb, lättstädat, cykelburet, mer tid till barnen, trångt och lite grönytor men man kan ju alltid springa i affärer. Samtidigt som stadstrafikens alla avgaser förgiftar lungorna.
Alternativ två: Eller så har man ett hus/radhus utanför stan, bilburet, pendlingsavstånd, men mycket yta, många rum, walk in till mamman och gott om plats för barnen när de drar hem kompisar. Mindre trafik och barn som kan springa mellan husen, mycket grönytor att springa på. Mycket att städa och gräsmatta som ska klippas. Föräldrar som stressar sönder sig av pendling och dammsugning, ekonomin som raseras pga. höjda räntor och skilsmässan som snart är ett faktum.
Så vad väljer man? Jag vill ha fördelar och nackdelar med de olika alternativen.
Om ni vill mot huvudstaden! Vi bor ju i stockholm och det tar oss 15 min in till stan med bil eller kommunalt. Vi bor precis utanför stress och stadspuls med mycket grönområden och vatten runt om, så härligt! Vi har ett radhus på ca140 kvm och liten baksida med gräsmatta (klipps på 15-20 min) på sommaren upptas ytan av en 2500 l pool för killarna,
samt liten yta framför huset med plats för eftermiddagskaffet/ grillyta, och morgonkaffet kan intas på solig balkong 🙂
Lagom stort för att hinna/orka städa med 2 aktiva barn. Samt att dom får så mycket vänner runt omkring, många barnfamiljer i samma ålder, dom springer och leker hela dagarna på sommaren med vattenkrig och pic nic, och just nu står snögubbar, lyktor och snöborgar runt hela gården. Cyklar till stranden och förskolan när vädret tillåter.
(Min man har två anställda som pendlar mellan uppsala och sthlm varje dag, och det tar dom faktiskt inte mycket längre tid med tåget än någon annan som är boende i sthlm, då dom flesta bor utanför stan)
Hoppas ni hittar det som passar er familj och livstil bäst men radhus är ett steg mellan dessa två alternativ och det är lagom stort nu när barnen är små!
Radhus funderar vi mycket på, då vi känner att vi idag knappt hinner med en lägenhet. 🙂 Tack för att du dela med dig.
Bor själv på landet utanför Uppsala. Fast verkligen landet, inte en affär så långt ögat når. Om man inte räknar med våran granne som säljer ägg och en liten bit bort ligger en gård där frun säljer lite blommor 😉 jag är i uppsalas innerstad på kanske 25 minuter med bil men BIL är ett måste.. Men jag älskart, väger upp alla nackdelar med de enstaka fördelarna som är. Speciellt nu när våren är på intågande 😀 skitsamma det var inte det jag skulle säga, jag som inföding har ju en åsikt om alla dessa små samhällen utanför Uppsala. Men glöm inte bort Örsundsbro, det ligger i enköpingskommum men det går på kanske 30 min med
bussen till U-A. Men det är ett äldre samhälle med massa härliga nya hus. Gör en dagsutflykt till gården som säljer lokalt utanför eller Tuna eller Alsta trädgårdar och spana in Örsundsbro också 😉
Tack för tipset! Det känns lite långt bort bara även om det går rätt snabbt. Läste din kommentar i bilen från v-ås och en minut snare så passerade vi Örsundsbro 🙂
Vi bor i ett litet hus 30min promenad från Jkpgs innerstad. Perfekt! Har trädgård, kan cykla överallt, har nära till jobb och vänner och kan åka kollektivt/ alt cykla dit vi vill. Bor nära skogsområden! Dyrt i inköp? Yes! Men vi slipper 2 bilar och kör bil minimalt i vardagen, så kanske tjänar vi in det i långa loppet?
Hur tänket ni?
Jag tycker det är jättesvårt, dels för att Uppsalapriserna är skyhöga och så fort det kommer ut något någorlunda centralt så försvinner dom innan budgivning. Samtdigit som vi vill ha nytt och fräsch så vi slipper renovering och det höjer priset ännu mer. Men det är så många tankar man har, dels att området ska vara fint och tryggt, skolan ska vara bra och fritidsaktiviteter till barnen, så de områden vi har som favoriter blir ca 30 min i restid med buss. Det blir en skillnad när man nu bor i stan och går överallt. Men det är ett stort beslut som förmodligen varit enklare om man var uppvuxen i något av områdena och hade familj där. 🙂
Jag bodde i Karlstad tills jag var sju i lägenhet, var ofta rädd för gubbar som drack för mkt på balkongerna, sura kärringar i tvättstugan! Mindes att man inte lekte så mycket med kompisarna om det inte var ngn föräldrar med. Sen flyttade vi till en liten ort 2mil utanför, till ett hus precis vid lekparken som även hade skridskobana och pulkabacke, jag var aldrig rädd för någon granne, vi sprang fritt mellan husen på gatorna.
Nu bor Jag med min sambo & våran dotter i ett radhus på samma område där jag bott tills jag flyttade hemifrån. Tryggheten är enorm, lugnt & barnvänligt.
Jag vill nog att min dotter skall få det som hennes sambo växte upp, typ som i barnen i Bullerbyn, en liten gata i skogen, 3 familjer som ständigt lekte tillsammans trots ålders skillnader, alla barnen har bra kontakt idag, kanske inte umgås men de pratas osv. Andra kompisar som bott ute på lanser har kvar alla sina barndomskompisar, jag som växte upp mer centralt umgås inte eller knappt pratar med de jag umgicks med förr.
Så det jag vill ha sagt är att jag vill bo där jag tror min dotter & framtida syskon kommer få den bästa barndomen och knyta kontakter, sen om det är mer åt landet eller åt det centrala hållet det vet jag inte. Men ett måste är ett hus med trädgård, älskar att ha en egen trädgård att kunna sparka boll, hoppa studsmatta, klipp gräset!
Hoppas att ni finner vad som är bäst för er 🙂
Tack för den åsikten och det är nog det jag också längtar efter, gräsmatta och den där bullerbykänslan 🙂 kramar
Tycker det bästa vore att hitta ett hus i eller relativt nära stan. Då får man både yta och lite mer grönska (beroende på tomt och område givetvis), men behöver inte oroa sig över att allt för mycket tid försvinner på pendlande. Vi går också i hustankar men känner att vi vill undvika att komma så pass långt från stan att vi ska behöva ställa upp som chaufförer jämt och ständigt när barnen blir äldre. Jag röstar helt enkelt för en kompromiss: hus med egen tomt i eller strax utanför stan med bra buss- eller tågförbindelser. Bäst vore om barnen i framtiden kunde ha gångavstånd till både skola, fritidsintressen och vänner 🙂
Nu har jag aldrig bott i ett eget hus som vuxen med egna men är uppvuxen i marklägenheter och radhus, i ett barnvänligt område en liten bit från stan. Men ändå så nära att vi har kunnat cykla in på 10-15 min. Vi har alltid haft egen trädgård osv. I radhuset vi bodde i renoverade vi en hel del och det har alltid varit nya projekt på gång. Där emot vet jag inte om detta har varit stressande för mina föräldrar eller för oss som familj. Nu bor jag, min sambo och vår son på 3 år i en lägenhet i centrala Malmö. Det är en ganska stor trea på 89 kvm och vi trivs väldigt bra. Det är en lägenhet från 30-talet med högt i tak och fiskbensparkett osv. Vi har valt att bo i en hyresrätt nu då min sambo pluggar och jag förmodligen kommer att fortsätta plugga i framtiden. Vi är väldigt försiktiga med lån, det ända lån vi har är studielån och dessutom vet vi inte riktigt vart vi vill bo och då känns hyresrätt som det bästa alternativet just nu. Vi cyklar på 6-7 min till sonens förskola och cyklar
faktiskt till det mesta inom stan. Jag gillar livet här i stan men kan samtidigt längta efter egen trädgård och att få komma
ut en bit från stan. Något jag funderat på är att ha en lägenhet i stan och istället försöka hitta en inte allt för dyr
sommarstugasom man ändå kan bo i året om och som ska ligga hyfsat nära. Så att man kan åka dit när man än känner för
det. Det finns som sagt både för och nackdelar, det är inte lätt. Men tids nog kommer man nog fram till det bästa för just ens egen familj.
Vi har precis flyttat till hus från en lägenhet i innerstaden. Det är det bästa vi gjort! Har en son på 4 månader och jag älskar lugnet här och att kunna bara ställa vagnen på altan där han älskar och sova middag.
Vi bor ca 25 min från tullarna och det är perfekt för oss. Köerna på morgonen gör såklart att det tar uppemot 40 min men det är värt det! Att komma hem till huset och lugnet det är livskvalité!
PS. Orkar man inte städa så finns alltid städhjälp som inte är så dyrt 🙂
Hahaha, bra sammanfattat! Pest eller kolera. Jag går i exakt samma tankar själv och vill också höra andras åsikter!
Jag tänker väl lite så att man kanske får sätta en gräns för hur lång tid det får ta att pendla, att pendla 4 timmar per dag är inte ok enligt mig då man ju förlorar så mycket tid med barnet(-en). Funderar på om det innebär att man måste söka andra jobb för att jämna ut det där, även om det innebär ett eller två snäpp ner på karriärstegen. Är det värt det? Tid vs pengar, herregud vad svårt det är….