Underbara Clara är verkligen underbar, igår sändes hennes program där hon talade om sitt hat mot arbetslinjen HÄR. Hon väcker verkligen tankar och precis som hon tycker jag det är helt sjukt att vi faktiskt ska jobba så mycket som vi gör, vi jobbar bort våra liv för att kunna köpa massa saker vi inte behöver på jordens sinande resurser och alla verkar gå runt och tycka att det här är helt okej.
Och sen tycker vissa människor att jag gör fel, när jag släpper allt och flyttar med min man till södra Italien och får gå runt och leka hemmafru en tid i mitt liv, kunna ligga på klipporna och läsa böcker och utforska ett helt nytt land. Eller när jag drar ut på mammaledigheten så länge som till min dotter blivit 2,5 och faktiskt börjar intressera sig för det här med andra barn. Då är folk gärna där och påpekar hur fel jag gör som väljer tid framför arbete, att mitt barn behöver gå på förskola och folk är plötsligt himla bekymrade över min pension. Men jag tycker ju att jag gör rätt för jag har det mest dyrbaraste som finns och det är TID. Tid med min familj och tid att få utvecklas och vara kreativ. Men bara för att jag tycker att jag gör rätt så tycker jag inte att andra människor gör fel, då jag vet att både ekonomiska skäl och även kärleken till sitt jobb kan ligga bakom att man väljer att göra på ett helt annat sätt, därför kommer jag aldrig lägga mig i enskilda personers sätt att leva.
Men för mig så är det och har alltid varit viktigare med tid än pengar och när jag är 70 år så kommer jag kanske tänka tillbaka på mitt liv, några tusenlappar fattigare och känna att så länge jag bär med mig all denna fantastiska tid jag får med min familj så vet jag att jag gjort rätt och följt mitt hjärta!
Vet att detta postades för längesen, men jag måste säga att jag tänker i samma banor och tycker det är fruktansvärt att det är så otroligt många som mår dåligt idag.
Vill tipsa om Enhet, ett politiskt parti som jobbar för att ersätta arbetslinjen med ”existenslinjen”, läs mer här: http://enhet.se/allt-om-enhet/enhets-visioner/
Jag tyckte först det verkade flummigt, men det är nog för att man är så hjärntvättad, det finns sannolikt många möjligheter att skapa system som drar ner på den individuella belastningen för alla som önskar utan att göra ekonomiska förluster! Forskaren Roland Paulsen har lite tänkvärt att säga:
http://www.ettannatliv.se/sociologen-arbete-ar-destruktivt/
http://www.va.se/nyheter/2014/11/06/roland-paulsen/
Mer inspiration:
http://www.va.se/nyheter/2014/09/26/virgin-slutar-med-nio-till-fem-veckan/
http://www.va.se/nyheter/2014/10/10/jobba-3-dagar/
Tycker det är sjukt hur politikerna försöker få oss att tro att vi ”måste” skapa fler (meningslösa) jobb.. detta är ju bara för att de vill ha oss i ett jobba-mer–>konsumera-mer hjul vilket bara gynnar ett fåtal och straffar både miljö och folkhälsa. En direkt effekt av detta är dessutom att vi utsätts mer och mer för spyware (googla tex Windows 10 spyware/privacy – Microsoft säljer inte ett operativsystem längre, de säljer dig) i syfte att spamma oss med reklam om saker vi inte behöver för att vi ändå ska tro att vi behöver dem, så att alla överflödiga företag som egentligen inte behövs kan förtsätta jobba med att skapa ännu mer meningslösa produkter och tortera oss med marknadsföring av saker vi inte behöver…
Om alla vi som tycker att något i dagens samhälle inte riktigt är som det borde går ihop, så kan vi göra en förändring mot det bättre!!
Håller verkligen med dig!
Intressant att du skriver om just detta ämne. Exakt de här funderingarna har jag haft senaste året.
Min dotter är 2 år och i september kommer lillebror. Jag började arbeta en dag i veckan när hon var 9mån, då var hon med mormor. När hon var lite mindre än 1,5år började jag arbeta halvtid. Sen när hon var ca 1 år och 9mån fick jag ett jobberbjudande jag inte kunde tacka nej till, på heltid. Jag har nu jobbat heltid 4mån och redan efter ett par veckor insåg jag hur fel det kändes.
Tiden med mitt barn är nu. Det är nu hon behöver mig, det är nu vi lägger grunden. När hon blir ung tonåring är hennes föräldrar det sista hon vill se, då kommer hon vilja vara med sina vänner efter skolan. Är det värt att se sitt barn 3h om dagen medan förskolepersonalen träffar henne 10h om dagen endast för att kunna ha två nya bilar, ett flashigt boende och mkt pengar att roa sig för. Nej, inte för min del. När mina 6mån provanställning är över går jag hem för föräldraledighet med ett fast arbete i ryggen som jag troligtvis kommer vara föräldraledig från ett bra tag och jag lever gärna på betydligt mindre peng bara jag får vara med mina barn. Jag vill inte missa deras uppväxt.
Håller verkligen med dig, tiden när barnen är små är kort och jag vill inte ha tankarna på karriär just nu, men har de gärna längre fram när barnen inte behöver mig lika mycket 🙂
Otroligt bra skrivet Johanna. Slank in på din blogg då jag sökte genom bloggar och Uppsala (hade lite hemma längtan, uppväxt i Uppsala). Det här med tid är alltid klurigt att få till. Jag måste jobba mycket för att få ihop pengar, men samtidigt vill jag bara vara tagga ner / jobba deltid så jag har tid med familjen (och vi har inte ens barn, och jag känner inte att tiden räcker till nu! Hur tusan blir framtiden?! ) Speciellt med min familj i Sverige (bosatt i Glasgow) , så önskar jag att jag kunde resa ”hem” mer, hälsa på min systerdotter mer, och hämta henne på förskolan.
Otroligt bra blogg Johanna. Gav verkligen en tankeställare.
Tack så jättemycket va glad jag blir för dina ord! Det där
Livspusslet är bra svårt. Hoppas ni trivs bra i Glasgow iaf 🙂
Kan inte annat än att hålla med. Min första (4år) var hemma till hon var två. Sen gick hon korta dag. Var ca 20h på fsk. I början jobbade vi heltid (mannen företagare med anställda) båda två och pusslade för stt ha dottern så lite på fsk. Men när jag kände efter vad jag ville fick jag ner till halvtid på jobbet.
(Är lärare) så skönt att göra det valet.
För 6 mån kom vårt andra barn och kommer göra samma sak. Dock kommer mannen vara hemma halvtid i höst och jag jobba halvtid.
Jag tror att den tiden vi investerar i våra barn har vi tillbaks tusenfalt.
Vissa av mina mamma vänner pratar om egentid, inte bara vara mamma. Men jag känner att jag är inte bara mamma för att jag inte arbetar under en längre tid. Håller i gång mitt sociala liv också. Men mina barn är bara små 1 gång. Jag är tacksam vi har det ekonomiskt möjligt att kunna vara hemma länge, samt kunna ta föräldradagar nu på lov. Ge långa sommarlov till mina barn.
Sen behöver man inte tjäna multum med pengar för att vara hemma eller arbeta mindre. Vi är så köphysteriska idag. Skall ha och ha och ha. Konsumerar till förbannelse.
Vi bor i hus och har det bra, har rest med våra barn mkt utomlands fast vi väljer våra utgifter för att vara hemma . Allt handlar bara om Viljan.
Om några år kommer det vara kompisar som gäller för hela slanten. Och när barnen blir äldre kan jag jobba mer.
Men jag känner inte att jag måste självförverkligande mig genom ett yrke. Jag vet att jag är grym på mitt jobb. Men mitt liv kretsar inte runt det.
De gjordes intervjuer med gamla och såna som jobbar med gamla. De som ångrade saker i sitt liv de ångrade att de hade jobbat så mkt och inte spenderat mer tid med sin familj.
Jag förlorade en förälder för två år sedan. Endast 30 år gammal.
Det gjorde mig också medveten hur kort livet är.
Kärleken och tiden med min familj är viktigast!
Clara behöver verkligen synas i media, hon höjer sin röst i konsumtionshetsen! Vi behöver ett tänk som ger oss långsiktiga lösningar. Jordklotet kommer inte att gå att kasta bort och köpa ny. En attityd som florerar allt mer i vårt samhälle!
Politiskt är jag helt med henne!
Jag är så stolt över att hon faktiskt kommer härifrån, jag gick ett år under henne hela gymnasiet. Hon jobbade då i Umeå trendigaste klädbutik och även om laguner hade namn på henne så visste jag utmärkte hon sig i knivskarpa outfits och en röst med sådan kraft! Hon gick nämnligen musik. Det var sång av både kraft och smärta.
Sverige behöver vår underbara Clara. Norrlands stolthet med en jädrar-anamma som hette duga!
Hon är jättebra och jag håller med henne om mycket! 🙂
So true! Swedish people doesn´t seem so different than German… It´s nearly the same here.. If a woman is getting pregnant with for example 22 years, people are looking at this women, like they don´t know what they´re doing and this women should have a bad conscience (just because some women are getting pregnant in mid-thirties). It´s not long ago that this age has been normal for getting pregnant. It´s our life and we should decide what we´re doing, that’s not the job of other people!
Johanna, så kloka ord. Kunde jnte sagt det bättre själv. Jag bor i Australien och lever ett liv som för en vanlig svensson kanske skulle kalla oansvarligt. Jag är så trött på den typiskt svenska normen att man ska leva för att jobba. Jag njuter varje dag av att göra precis vad som faller mig in och jag håller med dig fullständigt att tid är så mycket mer än pengar.
Stor kram o lycka till med förlossningen!
Låter som att du för helt rätt! Njut! 🙂 önskar alla fick chansen att göra sina drömmars äventyr i livet. Kramar!
Jaaa! Jag har (hur hemskt det här nu än låter) alltid sett hemmafru-jobbet som ett drömyrke! Såklart man vill ha ngt eget att pyssla och dona med OCKSÅ, men att få finnas med hemma, stället där ju hela ens familj kretsar kring, det är för mig det viktigaste. Men vilken himla tur att vi alla tänker olika! Jag är alltid lika evigt tacksam mot dessa jourhavande läkare som tar emot en mitt i natten, och att det finns människor som offrar så mycket egen tid för sina yrken. På samma sätt förutsätter ju även min ”hemmatid” att den andra i hemmet är villig att jobba desto mer.. Ständigt denna balans av att ge och få. 🙂 Men var ledig du, med gott samvete, och ja (!) låt kreativiteten flöda! 🙂
Absolut håller med! Det är det som är så hörligt med att människor är olika, vissa älskar att arbeta andra inte. Jag har visserligen en liten arbetsmyra i mig jag med och när jag verkligen tycker om något lägger jag ner all kärlek så för mig passar nog både arbetsmyralivet och hemmafrulivet eller vad vi nu ska kalla det. 🙂 kramar
Jag gillar visserligen att ha fullt upp och trivs inte alls med att vara föräldraledig (så brukar plugga under tiden) men i ett större perspektiv tycker jag också att det är sjukt hur allt är så uppbyggt kring så ”påhittade” saker. Hela välbefinnandet hänger på om man har ett jobb eller inte och knappt ens då – för de som har ett får jobba tills de går in i väggen och de som inte har ett får ingen plats i samhället och blir deprimerade av den anledningen istället.
Ja visst är det konstigt och arbetslösheten är jättehög samtidigt som det finns människor som sliter ihjäl sig på övertid och ofta är folk väldigt stressade på arbetsplatsen.
Big like på detta inlägg:) Vår son började på förskola när han var 1år och 3 mån, det är fullt normalt i storstan Dick kände jag att det var lite för tidigt men jag hade mina måsten. Jag älskar att vara med sonen och sambon och det värdesätter jag otroligt mycket, tiden är dyrbar man har tillsammans. Men eftersom jag studerade i 5 år och idag har ett arbete jag brinner för som ger mig så mycket, jobbar jag mycket och jag stormtrivs med det. Jag föredrar semester i Max två veckor därefter vill jag återgå till rutiner och vardag;)
Det är svårt som du skriver idag att skilja sig från mängden. Jag har en vännina som bott i Australien i 5 år och under den tiden varit mammaledig och där var de flesta mammorna hemma medan hon sa att om hon hade varit här hade hon känt sig lite ensam då ingen mamma är hemma med barnen så länge.
Lagom är bäst tror jag;)
Kram
Jag älskar att spendera tid med min familj och min dotter (2,5 år) men jag trivdes verkligen inte som mammaledig. Stundvis var det helt underbart med fina vänner, fikor, promenader osv men jag blev mer och mer olycklig och tappade bort mig själv under tiden. När dottern var 14 månader skolade vi in henne på förskola.
Efter det har jag blivit en såå mycket bättre mamma och så otroligt mycket lyckligare som person. Jag har förmånen att jobba ganska korta dagar, hämtar vid 15 så jag får ändå tid med dottern.
Innan jag fick barn avundades jag de som var hemmafruar men nu inser jag att det inte är något för mig. Har också förmånen av att ha en dotter som har älskat föris sen dag ett, även om hon är väldigt blyg som person så är hon trygg där så där kan hon leka med andra barn vilket inte riktigt funkar i andra sammanhang.
Jag har full förståelse för det och jag har många vänner som tycker precis som du. Jag tror att det är viktigt att ha någon form av sidosysselsättning där man får chans att vara kreativ och arbeta med hjärnan lite. Vi ebehöver personlig utveckling och om dagarna mest består av blöjbyten så känner man sig som en gröt tillslut. Men något intresse/arbete/studier på sidan av eller något projekt att pyssla med, för detta krävs också en mycket enkel liten bebis vilket inte direkt är valfritt. 🙂
Så himla sant!!! Älskar att läsa dina texter. Det gav mig lite extra styrka nu när jag är hemma med en 3 veckors bebis som inte vill sova och en stundvis väldigt trotsig 2,5 åring. Men va mysigt det ändå är att få möjligheten att vara hemma med sina barn och se dom utvecklas. Skulle inte vilja byta bort den här tiden mot något jobb i världen! Kramar till dig
Så himla bra skrivet! Tack, jag tänker exakt likadant!