Jag tycker verkligen att de senaste två veckorna har varit så tråkiga, att gå här hemma själv dag som kväll. Det blir ett tungt lass med städning av ett helt hus och två barn som ska underhållas och hållas rena och mätta. (Det är tur dom är världens goaste och snällaste ungar.) Men jag längtar efter att vara två med allt sånt där, och kanske en sovmorgon också! Problemet är bara att han också är helt slut, och förmodligen behöver han sovmorgon, så jag skulle aldrig kunna be honom om det. Jag tycker att det är skit att det ska vara såhär!
Styrkan vi har är att vi alltid stöttar varandra, han går omkring och tycker synd om mig och jag tycker synd om honom när vi ska få vardagspusslet att fungera. Det känns alltid bättre då när man har någons medlidande, någon som förstår. Varför är det alltid såhär i slutet av säsongen? Sådär innan semestern när energin bara går ur, ni vet säkert vad jag menar.
Men nu blickar vi mot helg äntligen och J överraskade med en ledig dag på lördag! Jag känner mig lycklig! C fångade helgfeelingen på bild här tidigare.
Anledningen till att du inte orkar me det skulle jag tippa på är för att du har en negativ inställning på något som du måste göra. Att man måste göra något innebär nämnligen att det inte hjälper att klaga. För klagar du är det en pressad situation, som har förmåga att leda till stress.
Vänj dig helt enkelt med vad du gör och se det på ett sätt där du förebygger fördelar istället för nackdelar. För det enda som gör att man tycker att något är jobbigt är när man anser något vara jobbigt.
Sen tror jag att ni berättar om hur ni mår till varandra som en form av stöttning, då det är mycket lättare att flyta med flytväst.
Fråga=svar
Mvh
One in the crowd
Kloka ord! Och egentligen något jag vet jag så väl. =)
Men så skönt att ni kan stötta varandra det blir ju alltid bättre att kunna tycka synd om varandra,hu rjobigt det än låter.kram