johanna21

När min dotter kläcker ur sig att hon vill åka till Tyskland, så säger jag NEEEJ! Hallå, vänta lite här nu, frågan är inte vad hon ska göra, utan vad jag ska göra utan henne? Och J tittar på mig och tar som vanligt hennes parti. ”Men du kan ju inte, inte låta henne åka bara för att du inte klarar dig?” Så som vanligt i den här familjen blir jag snabbt nedröstat. Ska min tvååring få åka ner till Tyskland, utan mig? Hm. jag vet inte för jag vet inte hur jag skulle klara av saknaden. Jag vet ju bara nu när man vart iväg till Skövde över dagen och kommer hem, springande lite väl ivrigt mot hennes famn att man råkar knocka henne i golvet. Min lilla tjej som alltid är inom en meters avstånd, vi är som två sammanvuxna tvillingar. Det beroendet är inte nådigt..