Jag: På fredag är det redan vecka 37, helt overkligt vad den här graviditeten flygit förbi. Nu väger bebisen ca 2700 och ökar mycket i vikt, den är så gott som färdigbakad och ska bara lägga på sig lite hull innan denna nya lilla människa tittar ut i världen och förändrar våra liv för gott. Jag tycker som vanligt att det går aningen smärtfritt, lite krämpor i vader, fötter och rygg, fingrar som svullnar, och blir väl lite extra känslig av värmen. Jag har definitivt större mage än vad jag tror och missbedömer ofta min smidighet. Jaha, jag kunde alltså inte åla runt på golvet och göra kullerbyttor? Nehepp.
Ciara: Är fortfarande en väldigt stolt blivande storasyster och hon visar förståelse för att jag inte orkar på samma sätt som förut. Bara man förklarar för henne så är hon med på noterna och ber mig aldrig lyfta eller bära henne längre. Bebisen finns också ständigt i hennes tankar, som idag när vi cyklade hem och det kom ett oväder från ingenstans så reflekterade hon över vilken tur det var att bebisen ligger i magen nu.
Pappan: Han har haft en intensiv vår och jag är otroligt stolt över honom och allt han gör. Men jag har inte riktigt kunnat utnyttja hans tjänster tillräckligt denna graviditet. Men semestern är på ingång och då ska jag utnyttja honom till fullo. Då blir det fotmassager och nattliga besök till macken efter varenda craving jag kan komma på. Vänta bara!
